Samtal om Kleopatra som kan göra skillnad
För någon vecka sedan deltog jag i ett samtal där verksamheten i GiSS kom på tapeten. Jag försökte precisera inriktningen genom att säga att vi är intresserade av att hjälpa till i samtal om sådant som de som tar initiativ till samtalet själva känner ett behov att utforska. Att det är något som ”skaver” och att det rådande kunskapsläget och sättet att resonera inte är tillräckligt för att kunna komma till tals med andra på ett meningsfullt sätt. Det kan vara att språket inte riktigt räcker till för att kunna precisera det som skulle behöva särskiljas eller att utgångspunkterna i de etablerade resonemangen leder åt fel håll.
Exemplet ”otillräcklig kunskap om Kleopatra” dök upp. Exemplet visade sig vara väldigt fruktbart för att fundera över vad som kan känneteckna utforskande samtal som kan göra skillnad även för andra än de som samtalar med varandra.
I vårt samtal kommenterade jag att för mig lät ett sådant samtal mer som en pedagogisk aktivitet. Alltså en ”läsecirkel” eller något där man genom samtal skulle utveckla den egna kunskapen om Kleopatra som historisk person. Lade sen till att om det handlade om att verkligen utveckla ny kunskap utifrån det rådande kunskapsläget om Kleopatra så vore det i så fall bättre att företa arkeologiska utgrävningar eller studera historiska dokument än att samtala med varandra. Att samtal i så fall inte var den adekvata forskningsmetoden.
Fick senare påpekandet att samtal visst skulle kunna ge ny kunskap om det snarare var diskursen om Kleopatra man var intresserad av att utveckla och förändra genom att samtala med varandra. Diskurser är ju sådant vi skapar och upprätthåller tillsammans, alltså sådant som ”kan vara på annat sätt” och därför också går att påverka genom samtal. Man skulle kanske kunna tänka sig att ”diskursen om Kleopatra” ses som ett exempel på en större samhällsdiskurs om hur vi exempelvis förhåller oss till det främmande, eller till kvinnliga ledare. Då skulle man kunna samtala med varandra om hur vi själva resonerar om Kleopatra, vilka utgångspunkter vi tar för givna, vilka metaforer vi använder och vilka kontraster vi utgår från. Hur hjälps just vi åt att upprätthålla den rådande diskursen om Kleopatra? Vilka konsekvenser får vårt sätt att resonera för… ? (Det aktuella verksamhetsproblem eller samhällsfråga där den rådande diskursen om Kleopatra kan vara ett hinder).
Eftersom jag själv har svårt att se mig som en som är med och upprätthåller diskursen om Kleopatra känns idén om ett utforskande samtal med ett sådant kunskapsobjekt ganska främmande. Men det kan tänkas att jag skulle kunna bli övertygad om motsatsen om jag alltså blev uppmärksammad på vilken skillnad ett sådant samtal skulle kunna göra för den sortens problem som jag själv är engagerad i.
Så om någon som eventuellt läser detta känner ett behov av få till samtal om diskursen om Kleopatra, eller något annat ämne som kan verka ligga långt från den sortens praktik som de flesta brottas med i sin vardag, men är övertygad om att ett sådant samtal skulle kunna göra skillnad så ta mer än gärna kontakt med oss så får vi spåna vidare!