Förstå vaddå?
Den senaste veckan har jag provat tanken att man i ”samtal om samtal” kanske inte alltid är överens om vad det är som ska ”förstås” och varför det är ett hinder i samtal att inte förstå varandra.
När jag frågat bekanta om varför de tycker det är viktigt att man ska förstå varandra säger de oftast sånt som ”för att undvika destruktiva konflikter” eller att relationen påverkas negativt om man inte känner sig förstådd. Allt det är förstås sant och rimligt och lätt att känna igen från egen erfarenhet. Men måste det bara handla om att förstå ”varandra”?
Om den sakfråga som samtalet handlar om är okomplicerad rent kunskapsmässigt är det kanske naturligt att enbart se ”oförståelse” som ett relationsproblem. Obs! Jag vill verkligen inte bagatellisera sådana faktorer! Men de är välkända och därför oproblematiska att samtala om. Inte så enkla att komma åt i praktiken men det hjälper antagligen inte att än en gång påpeka hur viktigt det är att lyssna och försöka förstå. Vi vet redan detta men missar det inte sällan ändå.
Men om sakfrågan däremot är komplex och inte tillräckligt preciserad (som till exempel frågan om vad vi ska ha samtal till och varför vi resonerar som vi gör om samtal) blir det väl annorlunda? Man kan mycket väl ”förstå” varandra på ett mer personligt plan men ändå prata totalt förbi varandra om det man talar ”OM” uppfattas på helt olika sätt.
När jag berättat om samtalssyftesprojektet för några bekanta nickar de instämmande och säger att det låter intressant och viktigt. När jag frågar vad de ser som viktigt så visar det sig att de ändå uppfattat det som att det jag talar om handlar om att ”förstå varandra”. Vikten av att lyssna osv. Det vill säga att det handlar om att skapa goda relationer i gruppen.
Det är klart att på ett personligt plan är det frustrerande att det jag försöker rikta uppmärksamheten mot inte uppfattas av den jag talar med utan den tror jag pekar på något helt annat. Men ett större bekymmer än min personliga uppgivenhet är att om det som någon vill ha hjälp av andra att utveckla sina egna resonemang till uppfattas som något helt annat än det som vädjan gällde så förblir sakfrågan outvecklad och vi fortsätter berätta för varandra sådant vi och alla andra redan vet.
Om jag har rätt i den här aningen så är det inte bara syftet vi borde hjälpa varandra att tydliggöra utan också sakfrågan. Vad den har för karaktär och vad problemställningen då är.