Citat från Maria Andrén den 5 april, 2023, 15:36

I ett av vårens samtal i samband med projektet ”Allmänningen” https://www.gissforum.se/projektet-allmanningen/ lanserades tanken att ”förfasningssamtalen”, det vill säga samtal vars syfte är att de medverkande ska förfasa sig över något skulle kunna utgöra en egen kategori.

I så fall troligen kategori 0 eftersom sådana samtal kräver ett minimum av tid, förberedelser eller kvalificerad medverkan, för att syftet ska kunna uppnås. (Axeln 1 – 7 av olika typer av samtalssyften konstruerades utifrån vad vi upplever krävs i tid, förberedelser och kvalificerad medverkan för att möjliggöra att syftet uppnås.)

Jag har nog tidigare placerat förfasningssamtalen i kategori 1 (det vill säga "samvarosamtalen" var syfte är att det ska vara trivsamt) i den mån jag överhuvudtaget tänkt på den typen av syften som möjliga i arrangerade samtal. (Att de är vanliga i vardagssamtal och en hel egen genre i ”reality”-program på TV är en annan sak). Men syftet ”förfasning” kan uppnås även om man inte har trevligt tillsammans eller känner gemenskap, vilket motiverar att de utgör en egen kategori. Och nog har jag suttit på ett eller annat möte där enda möjliga poängen varit att man fått förfasa sig.

Vinsten av ett sådant samtal ligger främst på det inviduella planet. Man kan känna sig bättre än dem man förfasar sig över. Men man behöver som sagt inte känna gemenskap (även om sådan kan uppstå om man gemensamt förfasar sig över samma sak). Men de kan kan ändå mycket väl fungera som ren ”avlastning”, ”prata av sig”.

Vi var till och med inne på att man kanske kunde ha en ”minusaxel”, det vill säga samtal som har en destruktiv effekt. På plussidan kan alla typer av samtal vara av godo även om det till exempel blir destruktivt att enbart ägna tiden åt samtal som går ut på att ha mysigt tillsammans men avstår från de verksamhetssamtal man skulle behöva föra. Men att ägna tiden åt att enbart förfasa sig skulle kanske ses som ett rent skadligt samtal?