Ordningen har att göra med vilka krav på tid och medverkan som olika sorters samtal ställer, för att bli meningsfulla.
Under hösten 2020 utforskade Maria Andrén och Monica Hane, Samarbetsdynamik AB, olika ”samtalssyftestyper” i sådana samtal som handlar om ”samverkansfenomen”, alltså den mänskliga praktiken och erfarenheten. Samverkansfenomen har den karaktären att de kan påverkas av oss själva. Samtal är i sig själva också ett samverkansfenomen. Deras utfall påverkas av hur var och en bidrar i samtalet så att det som var anledning till att samtalet anordnades kan uppnås. Tanken i projektet var att utgå från hur olika möjliga ”avsikter”, ”syften” i olika samtalsaktiviteter också påverkar förutsättningar för att syftet ska kunna uppnås: hur lång tid som krävs och vilka sätt att medverka som fungerar bäst.
Bakgrunden till projektet var upplevelsen att en viss sorts samtal inte kommer till stånd, eller får de förutsättningar som krävs för att bli meningsfulla och iakttagelsen att irritationen över ”meningslösa möten” verkar bli allt vanligare, samtidigt som fler och fler klagar över att det inte finns tid till viktiga samtal. De vanliga förklaringarna till varför samtal inte fungerar så som man tänkt, är att det handlar om brist på tillit, härskarstrategier eller oförmåga att lyssna. Det finns gott om litteratur och kurser där olika tekniker som ska komma till rätta med den sortens problem behandlas. Vad som däremot sällan uppmärksammas är att olika sorters samtal också genomförs av olika anledningar. I den mån arrangören formulerar ett syfte med samtalet stämmer detta inte alltid med de förväntningar det kan skapa hos de övriga medverkande. I många sammanhang formuleras inget syfte överhuvudtaget. Projektet beräknas fortsätta våren 22 med fler samtal (Zoom) med andra som är intresserade av att hjälpa till att tänka.
Frågorna som ställdes var:
- Vad är ”poängen” med olika sorters samtal – varför har tid avsatts för aktiviteten och vad vill man ha ut av samtalet?
- Vilket upplägg, sätt att medverka och tidsomfattning förutsätter samtal med olika typer av syften?
En sammanfattning av vår idé om ett annat sätt att ”samtala om samtal” än de vanliga, kan formuleras med en parafras på Ockhams rakkniv, det vill säga principen att om det finns flera möjliga lösningar på ett problem ska man alltid välja den enklaste. Parafrasen skulle då kunna lyda: ”Förklara aldrig ett meningslöst samtal med sådana faktorer som inte går att påverka av de medverkande själva under själva samtalet, om det är möjligt att förstå meningslösheten som ett resultat av oklara överenskommelser”.
Även om det givetvis finns omständigheter som kan bidra till meningslösa eller destruktiva samtal som inte har att göra med oklara överenskommelser och som inte heller kan påverkas genom tydligare sådana, var vår idé att det man faktiskt kan försöka påverka som enskild medverkande i ett visst samtal, alltid borde utgöra det första steget . Det kan aldrig skada förutsättningarna för meningsfulla samtal att åtminstone försöka tydliggöra syftet med samtalet för varandra och att gemensamt fundera över hur ett sådant samtal i så fall kan ordnas och vad som blir ett hjälpsamt sätt att medverka. För att kunna göra det krävs en begreppsapparat som kan hjälpa oss att uppmärksamma och få ord på det vi kan behöva komma överens med varandra om. Vårt projekt är avsett som ett bidrag till en sådan begreppsapparat.