En ”remissrunda” i samband med var och ens initiativ att utnyttja allmänningen kan bidra till att grundidén (och därmed poängen med det hela) inte försvinner. Om vi andra som inte är inbjudna till just detta samtal uppfattar det som att initiativet är av sådan karaktär att det försvårar möjligheterna att använda allmänningen som en resurs för de egna initiativen, kan vi protestera. I linje med principen om friständighet behöver dock ingen ”godkänna” initiativet. Genom remissförfarandet kan initiativtagaren också få hjälp att formulera en problemställning som gör att de andra kan förstå vad de är tänkta att hjälpa till med så att de också kan ta ställning till om de ska tacka ja till inbjudan. Initiativtagaren kan också be om hjälp att genomföra själva samtalet av andra som också ser problemställningen som angelägen att lägga tid och kraft i.